Precis som med filmer, böcker eller exempelvis musik, så kan även viner uppnå kultstatus. Vissa viner har en distinkt fanklubb jorden runt med trogna fans som är besatta av just det vinet.
Det här med att kultförklara vissa viner började egentligen redan 1855 med The Bordeaux Wine Official Classification när Napoleon III efterlyste någon slags klassificering av de franska vinerna. Röda och vita viner rankades då efter vinslottets rykte, pris på vinet och vinets kvalitet förstås. Utan egentligen någon form av empirisk konsekvens. Det blev en skala från 1-5, Premiers Crus, Deuxiémes Crus och så vidare för röda viner. Vita viner gavs då 1A, 1B och 2 och kallades Premier Cru Supérieur, Premier Cru och Deuxiéme Cru.
Det lustiga är att kultstatusen för vissa viner har hållit i sig genom åren. Ett bra exempel är ett Sauternevin, Château d’Yquem eller de röda vinerna Château Latour, Château Margaux och Château Mouton Rothschild – alla fantastiska viner från den så kallade gamla världen – och kultförklarade och viner som hållit ribban högt de senaste hundra åren. Och visst kostar dessa viner en hel del pengar.
Men nu har det börjat hända något i nya värden och främst USA. Man verkar ha norpat det här uttrycket med kultstatus. Att en hel del Bordeaux-, Bourgogne- eller Rhôneviner fått kultstatus kan man på något sätt förstå. Men nu hänger också Kalifornien på kulttåget.
En hel del handlar om marknadsföring, men också om tillgång och efterfrågan. När vinets officiella kritikgud, Robert Parker, ger 97, 98 eller 100 poäng till Screaming Eagle Cabernet, jublar vinmakarna i Napa. Lyckan verkar vara gjord och priset skjuter som en raket i höjden.
Idag kan man köpa en Screaming Eagle Cabernet för ett genomsnittligt pris på $2800, en Harlan Estates Cabernet kan kosta upp till $10000 och en Bond Estates Cabernet rankar bland de bästa 50 vinerna i världen och en del flaskor säljs för $2000. Självklart talar vi om fantastiskt goda viner, särskilt när det gäller vissa årgångar och väntelistan kan bestå av 8000 potentiella köpare.
Det spännande att fråga varför några vingårdar har blivit så trendigt eftertraktade, blivit samlarobjekt och kultviner. Det finns till och med hemsidor som säljer enbart dessa kultviner till fenomenala priser. Ibland kan man undra: vad skulle hända om man rev bort etiketten på en av dessa dyrgripar och hade en blindprovning? Vill man då fortfarande betala upp till $10000 för en flaska?
