Vi presenterade ett orange vin i veckan med lite mat och flera har frågat om själva stilen. Här kommer lite tankar och info!
Just när man vant sig vid att sommarrosén är tillbaka, så kommer här en ny vinstil i apelsinfärg och seglar in högst upp på poppisskalan … swoosh … det hamnar i blickfånget, på restaurangens vinlista och på systemhyllan. Media skriver om den nya vintrenden, men faktum är att vinfärgen har varit med länge.
Lite historia …
Orange viner har gamla traditioner med tekniker från för 5 000 år tillbaka från Georgien och de kan i princip göras av vilken vitvinsdruva som helst. Och vart som helst:
I Georgien – Rkatsiteli är bernstensröda läckerheter med naturlig utstrålning, i Slovenien och norra Italien finns druvan Ribolla Gialla ch då smaker det torrt med djärva fruktaromer eller en Pinot Grigio i en rik, röd-orange färg?
En historisk vinstil alltså som fått modern uppskattning.
Orange vin syns!
Men varför har det hamnat i blickfånget på vinlistor och verkar vinna popularitetstävlingen hos många vinkonsumenter?
Varje vin har sin färg – tänk rosé eller rött – får sin färg i ’macerationen’ då druvsaften och skalen ska jäsa tillsammans under en längre tid, från en vecka upp till sex månader. I ett rosévin lämnas den pressade röda druvsaften i kontakt med de röda druvskalen vanligtvis sex till 12 timmar, så det ger färgen en rosa nyans. Samma sak när vita viner pressas och macereras minst en dag till flera månader – då ger skalkontakten vinet en orange färg. Då trots vad namnet på stilen antyder så är vinet inte gjort av några orange druvor.
Alla viner blir dock olika. Varje gång du tar en klunk kan det smaka väldigt olika. Och alla vinfans är inte lika begeistrade. Men är det inte vad som brukar hända med ’nyheter’? Orange vin faller inte alla i smaken. Eller är de färgen vi pratar om? Eller stilen? Det är för ’naturligt’ eller var det ’nyttigt’? Många kanske tycker att det blir lite för mycket jesus-sandaler över vinet eftersom en hel del naturvins-producenter verkar gilla färgen.
Den naturliga delen ….
Orange vin är knutet till den ökande naturvinsrörelsen där allt fler vinproducenter går mot traditionella vinframställningstekniker som kräver minimalt med ingrepp från druva till glas. Och vi vanliga och nyfikna vindrickare säger aldrig nej till att provsmaka nya, goda viner.
Beställer grannbordet in en orange flaska, så visst vill man prova? Man snacka kanske lite om vinet, provar, säger vad man tycker och det blir konversation på vinnivå och kanske även en del nya sociala kontakter. Dessutom betyder mångfalden av orange vin att man faktiskt kan hitta ett vin som tilltalar en.
Denna nya sociala aspekt har jag märkt är förstås drivande för vinets popularitet. Det blir enkelt om man för ett ögonblick glömmer alla invecklade geografiska appellationer och klassificeringssystem och mångfald av vinuttryck och priser. Om vi är ärliga även generationer av hemodlat vinsnobberi. Vi har fått något annat att prata om – nu pratar vi färg!
Och glöm inte maten…
Man behöver inte äta apelsiner eller en orange sötpotatis för att hitta en perfekt maträtt. På grund av den naturliga syran i vinet och de frodiga tanninerna, så kan orange viner mycket väl matchas med mängder av maträtter. Perfekt blir gärna heta indiska eller asiatiska rätter av lite djärvare stil med curry, chili eller andra kryddor. Och prova gärna sådana rätter som notoriskt är svåra att matcha med vin. Det funkar oftast med orange vin.